Jordbruk i Bördiga halvmånen och Mesopotamien

Artikel

Jan van der Crabben
av , översatt av Nils Melin-Kronsell
publicerad på 22 March 2023
Tillgänglig på andra språk: Engelska, arabiska, Franska, Tyska, Portugisiska, Spanska
X

Den forna Främre orienten, särskilt regionen som kallas Bördiga halvmånen, betraktas i allmänhet som jordbrukets ursprung. De första beläggen för jordbruk kommer från Levanten där det sedan spreds till Mesopotamien och lade grunden för utvecklingen av storskaliga städer och imperier i området.

Under det fjärde årtusendet f.Kr. var detta område mer tempererat än det är idag, och det hade även bördigare jord, två stora floder (Eufrat och Tigris), samt kullar och berg i norr.

Ta bort annonser
Advertisement

Millet
Hirs
Claus Rebler (CC BY-SA)

Jordbrukets uppkomst

Jordbrukets uppkomst var ett avgörande ögonblick i mänsklighetens historia som möjliggjorde existensen för de tidigaste civilisationerna i Bördiga halvmånen. Trots att det kallas "civilisationens vagga" vet vi nu att jordbruket (och mänsklig civilisation) också uppstod oberoende av varandra i andra delar av världen. I Centralamerika domesticerade människor majs och bönor, och ris och hirs samt grisar domesticerades först i Kina, båda utan kännedom om tidigare framsteg i Främre orienten.

Än idag kommer 90% av våra kalorier från livsmedel som domesticerades i denna första våg av den agrara revolutionen.

Jordbruksrevolutionen ägde rum gradvis i sydöstra Turkiets kuperade landområden, västra Iran, och Levanten. Detta beror mest troligt på att regionen råkade vara hem för en mångfald växter och djur som lämpade sig för domesticering och mänsklig konsumtion. Fikonträd odlades i dagens Jordanien runt 11 300 f.Kr. Vete och getter domesticerades i Levanten omkring 9000 f.Kr., följt av ärtor och linser i Bördiga halvmånen och norra Egypten runt 8000 f.Kr., samt olivträd i östra Medelhavet omkring 5000 f.Kr.

Ta bort annonser
Advertisement

Nötkreatur domesticerades först omkring 8500 f.Kr., troligen från uroxar i Främre orienten. Baserat på moderna genetiska analyser av gamla nötkreatursben förmodas det att alla moderna nötkreatur i världen härstammar från så få som 80 djur som ursprungligen domesticerades.

Hästar domesticerades på stäppen i västra Eurasien omkring 4000 f.Kr. och spreds till Främre orienten någon gång under den senare delen av 3:e årtusendet f.Kr. Vinrankor domesticerades i dagens Iran omkring 3500 f.Kr. och spreds till Levanten och Egypten omkring 3000 f.Kr., vilket markerade slutet på övergången till jordbruket. Än idag kommer 90% av våra kalorier från livsmedel som domesticerades i denna första våg av den agrara revolutionen.

Ta bort annonser
Advertisement

Jordbrukets kan troligen härledas till jägare-samlare som samlade in grödor och tog tillbaka detta till sitt läger för att separera kärnorna från agnarna. Under den här processen faller vissa frön oundvikligen till marken. När människor återvände till samma lägerplats nästa år hände det därmed emellanåt att spannmålen växte runt lägerplatsen; då de skördade igen orsakade de att än fler frön föll till marken. När mängden spannmål runt platsen ökade stannade människorna längre för att skörda och förvandlades så småningom till semi-nomader med säsongsvisa byar, som den natufiska kulturen som blomstrade ca 12500–9500 f.Kr.

Agriculture in the Fertile Crescent and Mesopotamia - Timeline
Jordbruk i Bördiga halvmånen och Mesopotamien — tidslinje
Simeon Netchev (CC BY-NC-SA)

Med tiden beslutade några av dessa semi-nomader att stanna i sina jordbruksbyar året runt för att odla spannmål, medan andra skulle fortsätta med sitt nomadiska levnadssätt. År 8500 f.Kr. var Mellanöstern hem för många permanenta byar vars invånare främst var bönder. Jordbruksrevolutionen hade börjat. Med ökningen av livsmedelsproduktionen från jordbruk kunde fler människor försörjas, befolkningen ökade, och byar förvandlades till städer som gav upphov till Mesopotamiens civilisationer. Historikern Gwendolyn Leick skriver:

Omkring sjunde årtusendet f.Kr. började flodslätterna att odlas, och vid det fjärde årtusendet dök de första städerna upp som svar på behovet av en effektiv jordbruksförvaltning. De första dokumenten, piktogram skrivna på lera, handlade om fördelningen av arbete för fälten och distributionen av produkterna. (Leick, 6)

Det är viktigt att notera att den Bördiga halvmånen inte är det enda ursprunget för jordbruket, utan det finns andra platser över hela världen där jordbruk och domesticering av djur uppstod utan någon kontakt med detta område. Forskaren Yuval Noah Harari skriver:

Ta bort annonser
Advertisement

Forskare trodde en gång att jordbruket spreds från en enda punkt i Mellanöstern till världens alla hörn. Idag är forskarna snarare överens om att jordbruk uppstod i andra delar av världen, inte genom att Mellanösterns bönder exporterade sin revolution till dessa områden, utan helt oberoende. Människor i Centralamerika domesticerade majs och bönor utan att veta något om vete och ärtodling i Mellanöstern. Sydamerikaner lärde sig att odla potatis och hålla lamor, omedvetna om vad som hände i varken Mexiko eller Levanten. Kinas första revolutionärer domesticerade ris, hirs och grisar. Amerikas första trädgårdsmästare var de som tröttnade på att noggrant undersöka undervegetationen efter ätbara kalebasser och bestämde sig för att odla pumpor. I Nya Guinea tämjde man sockerrör och bananer, medan de första västafrikanska jordbrukarna fick afrikansk hirs, afrikanskt ris, durra och vete att anpassa sig till sina behov. (Kapitel 5)

Bördiga halvmånens geografi

Den Bördiga halvmånen är en benämning på en geografisk region som består av tre primära geografiska zoner:

  • Mesopotamien, till största delen beläget i dagens Irak, definierat av flodslätterna vid floderna Eufrat och Tigris.
  • Övre Mesopotamien vid foten av Taurus- och Zagrosbergen i norr.
  • Levanten, i dagens Syrien, Libanon, Israel, Jordanien och Palestina vid Medelhavets kust i väster.

På grund av sin varierande geografi var jordbruket i området för Bördiga halvmånen mycket mångfaldigt när det gällde livsmedelskällor, regionala skördar och variationer i årlig nederbörd eller bevattning (jordbruksproduktionen kunde vara upp till 100 gånger högre under särskilt bra år). Det fanns två typer av jordbruk:

  • Torrjordbruk utan bevattning, där människor främst odlade spannmål och förlitade sig på nederbörd, vilket främst praktiserades i det kuperade området i övre Mesopotamien och Levanten där nederbördsmängden var tillräckligt hög för att bedriva den typen av jordbruk.
  • Bevattningsjordbruk, som praktiserades i flodslättsområdet i nedre Mesopotamien.

Map of the Fertile Crescent
Karta över Bördiga halvmånen
Simeon Netchev (CC BY-NC-SA)

Ta bort annonser
Advertisement

Framsteg inom jordbruket

Många skördar förstördes av torka eller översvämningar. Till en början utvecklade människor jordbruk i bergiga, mer regniga områden som hade en jämnare fördelning av nederbörd under året. När människor flyttade till flodslättsområdena krävdes nya jordbruksmetoder.

Konstbevattning var en avgörande innovation som genomgick stora förbättringar över tiden. Till en början utfördes bevattningen genom att man ledde vatten direkt från Tigris och Eufrats flodsystem direkt till fälten med hjälp av små kanaler och shadufs — kranliknande vattenlyft som funnits i Mesopotamien sedan cirka 3000 f.Kr. Från mitten av det första årtusendet f.Kr. finns det bevis på större kanalnät och reservoarer, troligen organiserade av centrala stater, vilket krävde större regionala samarbeten med mycket planering. Fälten var ofta långa och smala, med de smala kanterna som gränsade till kanalerna för att maximera bevattningseffektiviteten.

Urartierna var mästare på kanalbyggnad, och många av deras bevattningssystem finns fortfarande kvar idag. De stora kanalerna skapades och underhölls vanligtvis av centralmakten och de små av bönderna själva eller de lokala samhällena. Konstbevattnad åkermark, som fortfarande är fallet idag, hotades ständigt av saltbildning.

I och med framväxten av centraliserade makter och förbättrad teknik introducerades akvedukter för att transportera vatten över långa avstånd. Jerwan-akvedukten, den äldsta kända akvedukten i världen, byggdes av kung Sanherib I av Assyrien mellan 703 och 690 f.Kr.

Jerwan Aqueduct
Jerwan-akvedukten
Sebastian Meyer (Copyright)

Marken, särskilt i flodslättsområdena i det torra klimatet i Babylonien och Assyrien, hade en tendens att torka upp, härda och spricka. För att hålla marken bördig var det nödvändigt att använda plog. Från 3000 f.Kr. var plogar kända och i allmänt bruk — många assyriska kungar stoltserade med att ha uppfunnit en ny, förbättrad typ av plog.

Fälten bearbetades med hjälp av oxar och en arbetsstyrka; denna styrka växte i storlek när ytterligare arbetare hyrdes in till vårskörden. Verktygen som användes var enkla, däribland skäror med flintblad och paddlar för tröskning. Träplogar tros ha uppfunnits på 3000-talet f.Kr., och plogar som sådde frön direkt i marken uppfanns under det andra årtusendet f.Kr.

Tack vare en sumerisk "bondepraktika", daterad till 1700 f.Kr., vet vi att mesopotamierna redan förstod växelbruk och lämnade åkrarna i träda för att bibehålla markens bördighet. Användningen av gödsel för att gödsla marken verkar dock inte ha varit känd ännu.

Mesopotamiska grödor

Mesopotamien var sätet för ett av de mest produktiva jordbrukssystemen i den antika världen.

De viktigaste sädesslagen som användes inom jordbruket var korn, vete, hirs och emmer. Råg och havre var ännu inte kända för jordbruksanvändning. I Babylonien, Assyrien och Hatti var korn den viktigaste grödan för mänsklig konsumtion, främst eftersom det är relativt salttåligt (en viktig aspekt när man konstbevattnar grödor i sommarhettan). Det användes vanligen som betalningsmedel, och tunnbröd gjordes också på korn. Den minsta viktenheten var ekvivalent med ett korn (1/22 g). Öl och lyxmat tillverkades av vete och emmer. Vete spelade en mindre roll eftersom det var mindre tåligt mot salt än korn.

Andra jordbruksprodukter var bland annat sesam (från det akkadiska ordet šamaššammu), som odlades i stor utsträckning och användes för att göra olja. Olivolja producerades i bergen. Lin användes för att göra linnekläder. Ärtor odlades i Mesopotamien, medan linser föredrogs i Palestina. Fikon, granatäpple, äpple och pistaschträd fanns över hela den Bördiga halvmånen. I byar och städer i södra Mesopotamien var dadelpalmer vanliga, ofta med grönsaker som lök, vitlök och gurkor som växer i skuggan av palmträden. Dadlarna åts antingen färska eller torkade och tillhandahöll livsviktiga sockerarter och vitaminer. Palmträ användes också i hantverk, men sällan i konstruktion.

Skörd och förvaring

Skörden krävde betydande arbetskraft eftersom det fanns stor tidspress på att slutföra skörden innan vintern kom. Spannmål skördades med en skära, torkades i skjul och tröskades genom att driva djur över det för att "trampa ut" spannmålet. Efter tröskning separerades kärnorna från agnarna genom att kastas upp i luften, något som bara var möjligt i blåsigt väder. Spannmålet lagrades sedan antingen i magasin eller transporterades längs vattendrag (ibland exporterades det även till andra länder). I magasinen kunde manguster snarare än katter användas för att skydda lagret från möss.

Skördarna från jordbrukssystemen i forna Mesopotamien var ungefär jämförbara med vad traditionella jordbrukare i Mellanöstern uppnådde på 1800- och tidiga 1900-talet, innan moderna jordbruksmetoder infördes. Mesopotamien var sätet för ett av de mest produktiva jordbrukssystemen i den antika världen.

Fertile Crescent Map
Bördiga halvmånen, karta
Patrick Goodman (CC BY-NC-SA)

Jordbruk och uppkomsten av imperier

Samhällena i Mesopotamien var till stor del beroende av jordbruk och tillgång till vatten. Initialt ägdes majoriteten av marken av palatset och templen, men på 1700-talet f.Kr. privatiserades stora landområden. En särskild sorts markenhet kallades på akkadiska ilkum och arrenderades ut av templet eller palatset till en småbrukarfamilj. Även om det juridiskt sett inte var arvsrätt fortsatte samma arrendeavtal i praktiken över flera generationer.

Ett jordbruksöverskott var avgörande för urbana samhällen och de första städernas bildande. Endast när avkastningen från skörden översteg jordbrukarnas eget behov för försörjning var det möjligt att uppfylla städernas behov. I Mesopotamien var härskarna mycket oroade över skördens avkastning eftersom stabilitet och livsmedelsförsörjning var nyckeln till att legitimera deras styre. Stora kanalnätverk och akvedukter planerades och hanterades av staten för att säkerställa vattenförsörjningen till befolkningen. Politisk kontinuitet var av yttersta vikt för regionens ekonomiska välbefinnande, eftersom avbrott i dynastisk ordning kunde orsaka allvarliga avbrott i jordbruksverksamhet och handel, ibland med katastrofala konsekvenser för invånarna.

Vissa nyligen genomförda studier antyder att uppkomsten av centraliserade stater i Mesopotamien (och även andra delar av världen) specifikt berodde på överflödet av spannmål som kunde beskattas för att sedan transporteras, förvaras och omfördelas av regeringen. I regioner i världen där den primära grödan bestod av mer förgängliga rot- eller knölväxter uppstod centralregeringar mycket senare än i regioner där den primära grödan bestod av spannmål med lång hållbarhet.

Det är tack vare jordbruket och överflödet av spannmål som de stora stadsstaterna och imperierna i Mesopotamien kunde uppstå. Att försörja en storstadsbefolkning och att dela upp arbetskraften i specialiserade yrken var endast möjligt genom att gå från självförsörjande jordbruk till ett organiserat jordbrukssystem som genererade tillräckligt med överskott för att försörja en stor befolkning som inte utövade jordbruk för sin försörjning. På det sättet lade jordbruket grunden för civilisationen.

Ta bort annonser
Annonsering

Frågor och svar

Varför är Bördiga halvmånen viktig när det kommer till jordbruk?

Bördiga halvmånen är den region där det tidigaste jordbruket uppstod i historien. Detta gjorde det möjligt att försörja stora befolkningar där inte alla brukade jorden vilket ledde till de första städernas och imperiernas framkomst.

Varför började jordbruket i Bördiga halvmånen?

Det var ett naturligt förekommande överflöd av sädesslag och frukter som passade till mänsklig konsumtion i Bördiga halvmånen. Detta kombinerat med bördiga jordar runt floderna Eufrat och Tigris såväl som ett omkringliggande kulligt och bergigt landskap med mer regn gjorde detta område till en gynnsam plats att börja bruka jorden.

När utvecklades jordbruket i Bördiga halvmånen?

Omkring 11 300 f.Kr. började människor hålla sig med fikonträd, vete och getter omkring 9000 f.Kr., ärtor och linser omkring 8000 f.Kr., oliver runt 5000 f.Kr., och druvor ca 3500 f.Kr. Än idag kommer 90% av våra kalorier från livsmedel som domesticerades i denna första våg av den agrara revolutionen.

Bibliografi

World History Encyclopedia är en Amazon Associate och tjänar en provision på kvalificerade bokköp.

Om översättaren

Nils Melin-Kronsell
Jag har en master i assyriologi efter studier på Uppsala universitet och Köpenhamns universitet.

Om författaren

Jan van der Crabben
Jan är grundare och VD för World History Encyclopedia. Han har en masterexamen i krigsstudier från King's College, och han har arbetat inom området för digitala medier relaterade till historia sedan 2006.

Citera detta arbete

APA-stil

Crabben, J. v. d. (2023, March 22). Jordbruk i Bördiga halvmånen och Mesopotamien [Agriculture in the Fertile Crescent & Mesopotamia]. (N. Melin-Kronsell, Översättare). World History Encyclopedia. Hämtad från https://www.worldhistory.org/trans/sv/2-9/jordbruk-i-bordiga-halvmanen-och-mesopotamien/

Chicagos stil

Crabben, Jan van der. "Jordbruk i Bördiga halvmånen och Mesopotamien." Översatt av Nils Melin-Kronsell. World History Encyclopedia. Senast ändrad March 22, 2023. https://www.worldhistory.org/trans/sv/2-9/jordbruk-i-bordiga-halvmanen-och-mesopotamien/.

MLA-stil

Crabben, Jan van der. "Jordbruk i Bördiga halvmånen och Mesopotamien." Översatt av Nils Melin-Kronsell. World History Encyclopedia. World History Encyclopedia, 22 Mar 2023. Webb. 20 May 2024.