Zheng Yi Sao (även Ching Shih, Cheng I Sao, Ching Yih Saou eller Mrs Cheng, d. 1844) var ledare för en enorm piratflotta som plundrade Sydkinesiska havet under 1800-talets början. Hon ärvde rollen från sin avlidne make, Zheng Yi (1765-1807), utökade piratflottan ytterligare, och besegrade tre kinesiska flottiljer.
Varken den kinesiska, brittiska eller portugisiska flottan lyckades ställa henne inför rätta, och det var först när hon själv valde att acceptera en benådan som piratflottan upplöstes. Under tre år hade hon inte bara besegrat alla, utan även terroriserat den sydkinesiska kusten där tusentals civila rånades, mördades, och såldes som slavar.
Zheng Yis piratkonfederation
Zheng Yi (även Ching I) var ledaren för en stor piratflotta, och han terroriserade det Sydkinesiska havet. Under en period på bara två år hade han byggt upp flottan till runt 600 skepp och upp till 40,000 män. De var uppdelade i sex divisioner som var och en leddes av en oberoende befälhavare som verkade i ett bestämt område av Sydkinesiska havet. Var och en av de sex flottorna kunde lätt identifieras på sina fartyg som bar en specifik färgad flagga. Zheng Yi förde själv befäl över den största av dessa, den 200 fartyg starka Röda flaggflottan. Piraterna attackerade fartyg från Hongkong till Vietnam, inklusive utländska fartyg och stora handelsfartyg som fraktade värdefulla varor till och från Kina och Malaysia. En speciell pirat-hotspot var runt Canton (moderna Guangzhou) och öarna i Pärlflodens delta – så mycket att europeiska sjömän kallade denna plats, och piraterna som hemsökte den, Ladrones (vilket betyder tjuvar eller rövare).
Kapade laster inkluderade dyrbara varor som guld, silver, siden, kryddor, kinesiskt porslin, te och bomull. Dessa varor såldes sedan vidare till köpmän vid kusten. När det gällde utländska fartyg begärdes lösensumma för tillfångatagna sjömän. Kuststäder attackerades också, antingen för att plundra proviant eller för att tvinga till sig betalning av skyddspengar, en strategi som också tillämpades på kaptener på handelsfartyg som var tvungna att köpa ett pass eller riskera attack från vilket fartyg som helst i piratflottan. Ibland föll även kustbefästningar till piraterna. Zheng Yi var anmärkningsvärt framgångsrik, och inte ens räder från de kinesiska myndigheterna hade särskilt stor inverkan på hans verksamhet. Sedan inträffade katastrofen och piratledaren dödades i november 1807, antingen i strid eller i en tyfon. De andra fem piratkaptenerna fick bestämma sig för en efterträdare, och de valde Zheng Yis änka, Zheng Yi Sao. Även om vi vet mycket om hennes bedrifter framöver, finns det inga tillförlitliga beskrivningar av vare sig hennes karaktär eller fysiska utseende. Zheng Yi Sao måste bedömas enbart efter sina gärningar.
Chang Pao
Zheng Yi Sao hade arbetat som prostituerad i Kanton innan hon gifte sig 1801. Det var inte ovanligt att kinesiska kvinnor var sjömän, kaptener eller pirater, och uppenbarligen måste hennes rivaliserande piratbefälhavare ha tyckt att hon var mycket kapabel. Hon hade en seriös rival eller allierad, beroende på hur man såg det. Chang Pao (även Cheung Po Tsai, ca 1786-1822) var kapten på ett av Röda flaggflottans skepp, och han hade varit för Zheng Yis skyddsling. De två männen hade också varit älskare, ett inte ovanligt arrangemang mellan yngre och seniora kinesiska pirater. Chang Pao blev Zheng Yi Saos älskare och befordrad till att leda den Röda flaggflottan som hennes andrabefäl. Precis som en del kaptener under piraternas guldålder i Karibien, gjorde Chang Pao ett modestatement, och han bar en berömd svart turban och lång lila kappa.
Sydkinesiska havets plåga
Piratflottan hade vuxit för varje ny räd under Zheng Yis sista år som ledare, och hans änka fortsatte trenden så att de sex flottorna tillsammans uppgick till omkring 800 stora fartyg år 1807. Ett stort antal av dessa fartyg var djonkar. Djonken hade varit stöttepelaren i kinesiska vatten i århundraden. De kunde bära upp till 800 ton last och bära sig med 40 kanoner. Eftersom den saknade köl och hade ett infällbart roder kunde djonken komma in på grunt vatten och överraska ett målfartyg för ankar. Djonken kunde också bära små båtar, och dessa, med 20 man och ett antal svängbara kanoner, användes för att närma sig ett fartyg oupptäckt. Antalet pirater växte också i motsvarande grad, och Zheng Yi Saos konfederation kan ha uppgått till över 70 000 män.
Sådan var den kombinerade eldkraften hos de kinesiska piraterna, de kunde till och med ta sig an de europeiska makternas små flottor. En medlem av den brittiska kungliga flottan hade följande kommentarer efter att HMS Phaeton och HMS Bellona utan framgång försökte varna piraterna:
Omkring 60 eller 70 segel av Ladrones passerade på det mest oförskämda sätt inom räckhåll för kanonerna... Beslutade att straffa dessa piraters fräckhet... Fregatten öppnade en smart eld mot dem som mottogs av Ladrones med största kyla och likgiltighet, och utan att ens skjuta tillbaka.
(citerad i Cordingly & Falconer, 107)
Precis som hos piraterna i Karibien lämnades de sjömän som var förnuftiga nog att kapitulera utan strid vanligtvis ifred för att endast se sin last bli stulen. De som gjorde motstånd mötte tortyr eller avrättning om de blev tillfångatagna. Europeiska sjömän klarade sig något bättre eftersom de kunde lösas ut, men detta var ingen snabb process och många hölls i trånga och smutsiga förhållanden i månader. En sådan sjöman, Richard Glasspoole, fjärde officerare på det kapade skeppet Marquis of Ely, beskrev hur han hölls i det råttangripna lastrummet på ett skepp av Zheng Yi Saos pirater under fyra månader, då han var tvungen att överleva på larver och ris.
Officerare Glasspoole beskriver också piraternas verksamhet. De kineser som tillfångatogs fick valet att gå med i piraterna eller bli pryglade till döds. Tillfångatagna europeiska sjömän tvingades hjälpa till vid attacker mot byar, där piraterna samlade in huvudena på sina offer, knöt ihop dem med hjälp av flätorna och bar dem runt halsen som ohyggliga troféer. Glasspooles skickligheter gjorde att han utnyttjades av Zheng Yi Sao till att använda kanoner. Engelsmannen tycks ha blivit en favorit bland piratledaren, eftersom hon trodde att det skulle avvärja risken för skada om hon stänkte vitlöksvatten över honom före varje strid.
Besegrade kinesiska flottan
Zheng Yi Sao fortsatte att koncentrera sig på området runt Kanton som fortfarande var det stora handelsnavet längs sydkusten, och hon plundrade med framgång i ytterligare tre år. I juli 1808 och juli 1809 utplånade hon två gånger de kinesiska flottor som bevakade floddeltat mellan Portugisiska Macao och Kanton. Den första striden hade tagit 16 timmar och efter den katastrofen begick den kinesiske amiralen självmord. Den andra attacken krävde mer fantasi eftersom båda flottorna stillades. Zheng Yi Sao beordrade sina män att simma till de kinesiska skeppen och gå ombord på dem, vilket de gjorde. Kuststäder sattes sedan i brand, vilket hände med Sanshan i augusti där 80 bybor avrättades och deras huvuden hängdes i ett stort träd vid kusten som en varning till andra. I september dödades 1 000 civila på ön Tao-chiao. Totalt dödades över 10 000 civila i en ihållande terrorkampanj där piraterna kom inom bara 25 km från själva Kanton. Till och med kraftfullt beväpnade europeiska krigsfartyg togs i bruk, som två portugisiska fartyg som skyddade Macao i september 1809.
Regler och straff
Zheng Yi Saos framgång berodde delvis på hennes ledningsförmåga. Hon hanterade inte bara rivaliserande och aggressiva piratkaptener och besättningar utan förde noggranna register och införde en uppsättning regler för piraterna i sina flottor, av vilka några var ett annat tillvägagångssätt än hennes bortgångne mans. Dessa regler inkluderade:
- En pirat får inte gå i land utan tillstånd. Ett första straff för att bryta mot denna regel var att få sina öron uppfläkta. Det andra straffet var avrättning.
- Fångade varor ska registreras innan de delas ut. Ett enskilt fartyg som kapar en last får behålla en femtedel, resten ska läggas till den allmänna fonden för hela flottan.
- Inga övergrepp mot kvinnor, tillfångatagna eller på annat sätt, är tillåtna utan tillstånd från kvartersmästaren. En pirat kan köpa en tillfångatagen kvinna till fru för 40 dollar (om hon inte ska hållas för lösensumma).
- Stadsbor måste få betalt för sin proviant (tillämpades uppenbarligen inte alltid).
Historikern D. Cordingly ger följande sammanfattning av straff för de pirater som inte följde reglerna:
Straffet för att inte lyda en order eller för att ha stulit från den gemensamma skatten eller den allmänna fonden var döden genom halshuggning. För att desertera eller försvinna utan ledighet skulle en man få sina öron avskurna. För att dölja eller hålla tillbaka plundrat gods skulle gärningsmannen piskas. Om brottet upprepades skulle han avrättas. Reglerna var lika stränga för kvinnliga fångar. Våldtäkt av en kvinnlig fånge var straffbart med döden. Om det visade sig att kvinnan hade gått med på att ha sex med sin tillfångare, halshöggs mannen och kvinnan kastades överbord med en vikt fäst vid sina ben. (76)
Benådan och senare liv
Om något blev Zheng Yi Sao ett offer för sin egen framgång. Piratversamheten var så utbredd i området och störningarna i den regionala handeln så stora att även stora städer kämpade för att försörja sin befolkning. Slutligen pressade de kinesiska myndigheterna sig själva till en större ansträngning för att utrota piraterna.
Det fanns också svårigheter att hålla ihop piratförbundet. Ledaren för det 100 skepp starka Svarta flaggflottan, till exempel, en Kuo P'o-Tai (även Kuo Hsüeh-hsien), var avundsjuk på Chang Paos förhöjda roll; han kan till och med ha varit avundsjuk på sitt monopol på Zheng Yi Saos tillgivenheter. Kuo P'o-Tai vägrade en gång att hjälpa sin rivals Röda flaggflotta i en strid mot en kombinerad kinesisk och portugisisk flotta vid Lantao (nära Hong Kong) i november 1809. Som vedergällning för sin illojalitet attackerade Chang Pao Kuo P'o- Tais flotta i december samma år. Kuo P'o-Tai vann denna bittra strid men, kanske när han insåg att hans dagar inom förbundet var räknade, överlämnade han sig själv till myndigheterna i januari 1810 och fick både benådning och anställning som piratjägare. När en stor del av hennes flotta nu förstörts eller upplösts, beslutade sig Zheng Yi Sao i april 1810 för att kasta in handduken även hon.
Zheng Yi Sao gav upp piratlivet med stil och seglade hela sin flotta på 260 djonker med alla flaggor vajande, in i Kantons hamn, marscherade upp till myndigheterna och krävde benådning den 18 april 1810. Hon fick sin benådning med förmånliga villkor: piraterna kunde behålla sina byten men fick ge upp de flesta av sina skepp och vapen. Chang Pao klarade sig också bra, han fick behålla 20 av sina djonker och blev sjökapten. Många av piratbesättningarna rekryterades till den kejserliga kinesiska flottan om de så önskade där de fick i uppdrag att utrota piratverksamheten i regionen, en strävan understödd av den brittiska kungliga flottan efter det formella upprättandet av en brittisk koloni i Hong Kong år 1841. Havets frestelser innebar dock att vissa pirater, som Chui-Apoo (d. 1851) och Shap-ng-Tsai (aktiv under 1840-talet till 1850-talet), fortsatte att plåga Sydkinesiska havet ett bra tag till.
Zheng Yi Sao gifte sig med Chang Pao, och de bosatte sig i Kanton innan de flyttade till Fukien och fick en son tillsammans. Den före detta piratledaren återvände så småningom till Kanton och tillbringade resten av sin karriär med att sköta en stor och framgångsrik smugglingsverksamhet under täckmantel av ett casino. Hon dog 1844, 69 år gammal. Zheng Yi Saos legend har med tiden bara vuxit, och hon har inspirerat många fiktiva kvinnliga pirater sedan dess, kanske senast med karaktären Mistress Ching i Disney-filmen Pirates of the Caribbean: At World's End från 2007.
